Moskva: en stad där det senaste bombdådet tonat bort

När jag slår igen dörren till min lägenhet här i Moskva hörs det en tung metallisk klang. Dörren har många fler låskolvar än min dörr hemma i Sverige, och känns massiv. Så var det i alla lägenheter som min mäklare visade mig. I Moskva har man tre lås, och de långa nycklarna är nästan för stora för byxfickan.

Här tycker man att det är viktigt med säkerhet. Utanför varuhusen står det alltid ett par män med öronsnäckor och håller uppsikt. Och i affären där jag köper mat brukar man få plasta in sin väska för att överhuvudtaget få handla. På mitt jobb är vakten så sträng att jag inte fick komma in härom lördagen, trots att han mycket väl kände igen mig. Han såg bara på mig med ett beklagande uttryck och pratade snabbt på ryska, vilket gjorde det ganska svårt att förstå något. (Som tur var ringde han till slut upp sin chef, som gav mig ett specialtillstånd att arbeta i fyra timmar.)

Nybyggda bostadshus brukar vara dyra och torna upp sig högt bakom murar. När jag häromdagen skulle gå och se ifall ett gym på ett sådant område var något för mig (vilket det inte var) blev jag stoppad av vakterna vid grinden. De ville inte släppa in mig förrän gymmet hade sagt att jag var välkommen.

En bekant som arbetar som mäklare här i Moskva berättar att man tidigare, för tio år sedan, kunde få betala "beskyddarpengar" till gangstrar om man flyttade in i en fin lägenhet. Han menar att sådant inte händer mer, men att vakter fortfarande är en bra statusmarkör.

Moskva lär, tack vare eller trots vakternas antal, ändå vara tryggare än många andra stora städer. Det finns inte några särskilt farliga områden som man ska hålla sig undan, menar mina mer Rysslandserfarna kolleger. Och man brukar inte behöva vara rädd för att bli rånad, kanske för att det hela tiden finns så mycket folk överallt.

Det verkar som att det bara finns två riktiga faror här. Terrordåd och trafiken. Vi har ju alla hört om de senaste årens självmordsbombare och deras hemska dåd. Nu har de senaste sprängningarna hamnat i skymundan i vardagens nya nyheter. Och Moskva är en stor stad - risken för att man ska råka ut för något själv bedöms återigen för som liten. Åtminstone är det den allmänna mening som besökaren når fram till.

Trafiken är definitivt en större fara. Folk kör fort och lite slarvigt och det är trångt på gatorna och högt tempo. När man åker taxi brukar chauffören bli lite sårad om man vill ta på sig bilbältet. "Det är inte nödvändigt", sade en till mig häromdagen, och viftade med handen åt mig för att visa att jag inte skulle börja krångla med bältet. "Jag kör säkert" sade han. Som svensk hamnar man då i en hemsk knipa. Å ena sidan vill man ju inte göra sig till ovän med chauffören. Å andra sidan vill man gärna behålla livet om den gamla sovjetiska bilen skulle krocka.

Om man verkligen vill utmana ödet ska man korsa en gata inne i stan. Folk stannar inte så gärna för en fotgängare utan dundrar bara på. Man får kryssa sig fram över gatan, och dessutom blir man jämt nedskvätt av snöslask så här års. Som tur är har Moskvaborna tänkt på det här och sett till att det finns gångtunnlar med täta mellanrum. Och det måste vara den effektivaste säkerhetsåtgärden i Moskva - inte poliser och vakter, utan alla gångtunnlarna under gatorna.

Hur uppfattas Moskva hemma i Sverige? Sannolikt som en farlig stad, och Ryssland som ett farligt land att bo i. Men för den som är en i Moskvamyllret ter det sig inte mycket värre än hemma. Om man bara ser upp i trafiken. Och håller sig försäkrad.

Denna text publicerades i tidningen Barometern -OT den 30 november 2004, och publiceras här med tillstånd från tidningen. Alla rättigheter tillhör Barometern-OT.