Foto: Skyline

Övar nattfoto.
Exercising night photography.

Foto: Folkens-vänskap-universitetet

Rasism i Moskva

”Jag hatar Ryssland, men måste stanna här tills jag har tjänat ihop mer pengar.” Gabriel (namnet är fingerat) är en man i 25-årsåldern från Ghana. Han arbetar som vakt utanför en krog på ett av Moskvas centralaste stråk. Ryssarna gillar inte oss svarta, säger han.

”De är rasister.” Gabriel berättar sin historia för mig över en kebab och ett glas läsk på ett cafe vid Folkens-vänskap-universitetet, som ligger i södra Moskva. Han har studerat till ingenjör där, men får inget jobb inom sitt yrke. Det får man inte som svart, säger han.

Gabriel berättar att han ofta har blivit attackerad sen han kom hit i slutet av 90-talet. Det är grupper av unga män som ger sig på honom. Ibland skriker de bara skällsord, vid andra tillfällen vill de slåss. ”Jag har varit i handgemäng kring 15 gånger sen jag kom hit” konstaterar han. Gabriel bara fnyser när jag frågar vad polisen gör. ”De är inte bättre än huliganerna.”

Folkens vänskap-universitetet ligger i södra Moskva, och är väl mer känt under sitt tidigare namn: Lumumbauniversitetet. Det grundades 1960 för att sprida universitetsutbildning och kommunism till länder i tredje världen som hade frigjort sig från de europeiska kolonialmakterna vid den tiden. Stipendier och utbildning användes som ett utrikespolitiskt instrument under många år.

Efter kommunismens fall fortsätter man att ta emot stora grupper från utlandet. En del får stipendier, medan andra kommer på egen hand. Det är relativt billigt att studera i Ryssland, och kvaliteten på undervisningen är förhållandevis bra.

Universitetsområdet är nedgånget som så mycket annat utanför centrum. En grupp svarta män i 20 till 30-årsåldern sitter i parken framför universitetets huvudbyggnad. Gabriel presenterar mig. ”Jag vågar inte lämna universitetsområdet” säger en. ”Man ska i vart fall inte åka ensam på tunnelbanan” säger en annan.

De berättar historier som liknar Gabriels, om hur de har åkt hit för att studera och mötts av diskriminering och attacker. En av dem berättar hur några män gav sig på honom på tunnelbanan. Han ropade på en polis som fanns i närheten. ”Om jag inte hade haft uniform på mig hade jag också slagit dig” blev svaret. Men det har blivit bättre nu, säger en annan. Man råkar inte illa ut lika ofta.

Moskvas protestantiska kyrka har ett 100-tal medlemmar från afrikanska länder, inte bara studenter. De är rädda säger John Calhoun, kyrkans pastor. När det är fotbollsmatch i Moskva kommer många färre än vanligt till kyrkan, eftersom de inte vågar röra sig på stan.

Attackerna följer ett mönster, enligt en rapport som kyrkan har gjort. Det handlar ofta om tonårsgäng som ger sig på en individ på tunnelbanan eller på gatan med glåpord, slag och sparkar. Under nittiotalet växte en skinheadrörelse fram i Ryssland, och det finns i dag tusentals skinheads i Moskva. Ibland har tonåringarna sådana kännetecken, medan de vid andra tillfällen ser ut som vem som helst. Våldet skapat en atmosfär av skräck bland afrikaner. De är rädda att röra sig på stan och blir ensamma och deprimerade, enligt rapporten. Men attackerna har blivit färre den senaste tiden. Kanske beror det på att polis och åklagare har har börjat ta attackerna på större allvar och klassificera dem som hatbrott.

Jag lämnar universitetsområdet med tunga steg efter att ha talat med Gabriel och de andra. Jag har sett en sida av Moskva som man sällan möter som (vit) västerlänning.

Foto: Gorkijparken

I Gorkijparken.
At the Gorky park.

Foto: Vysotskis dödsdag

Ytterligare ett foto från minneskonserten. Någon som vet vad artisten heter?
Another photo from the memory concert. Anybody knows the name of this artist?