Ryssarna oroar sig för samma plånboksfrågor som svenskar

Vännerna hemma kan vara så oroliga när jag reser till Ryssland. – Är det inte farligt? – Akta dig för maffian! För polisen! Terrorismen! Men detta är inte vad ryssarna själva oroar sig för när man frågar dem. Levada Center, ett institut för opinionsundersökningar, har gjort just det.
71 procent av ryssarna oroar sig mest av allt för prisinflation. 53 procent för fattigdom, för att majoriteten av befolkningen ska bli fattigare, och 39 procent sätter ökad arbetslöshet överst. 33 procent ekonomisk kris. Så många procent finns förstås inte, men det var möjligt att välja mer än ett svarsalternativ. Sådant som kriminalitet, drogberoende och korruption hamnar kring 30 procent, medan bara 15 procent var mest rädda för terrorism och 2 procent för begränsningar av rättigheter och friheter.

– Jag är verkligen orolig eftersom jag inte kan se att myndigheterna gör något för att rätta upp ekonomin, säger min goda vän Lena. De kasserar bara in oljepengar, och gör ingenting för att stödja industrin.

Moskva är inte det riktiga Ryssland, brukar man säga. Skillnaden mellan Moskva och resten av Ryssland är mycket större än den mellan Stockholm och resten av Sverige. I Moskva finns det jobb till de flesta och lönerna är högre, medan arbetslösheten är stor i resten av landet, särskilt utanför några av de mer utvecklade städerna. Där känner man av de ekonomiska problemen in på bara skinnet. Fabriker lägger ner och hela kommuner förlorar sin försörjning.

Lena berättar hur en vän till henne som bor i en mindre stad bara tjänar 8 000 rubel i månaden tillsammans med sin fru. Det motsvarar ungefär 2 000 kronor. Familjen klarar sig genom att de har ett land där de odlar potatis, tomater, gurkor, kål, frukt, ja det mesta som går att odla där. På det sättet behöver de bara köpa mjölk och kött.

Varför oroar man sig inte mer för terror? Det är ändå här som två av de mest spektakulära dåden de senaste åren har skett. Det var i Moskva som tjetjenska terrorister tog en fullsatt teatersalong som gisslan i 2002, och det var i Sydryssland, i Beslan, som så många skolbarn dog i ett gisslandrama i september förra året. Mindre dåd sker regelbundet. Senast i torsdags dödades en person av bomber i Nazran nära den ryska provinsen Tjetjenien, där det har varit krig och oroligheter i åratal.

Juri Levada, chef för det opinionsinstitut som gjorde den här undersökningen, gav en intervju i Mosnews.ru. De militära aktionerna i Tjetjenien berör inte alla ryssar, säger han. Dessutom har de pågått så länge att man har vant sig vid dem, som vid dåligt väder. Man har också vant sig vid terrordåden, menar han. – Det faktum att det har blivit vanemässigt är förfärligt! Efter dåden vid Dubrovkateatern i Moskva 2002 och i Beslan 2004 kände ryssarna en våg av vrede, men den gick i båda fallen över efter några månader, menar han.

– Det är helt klart att vad som intresserar den genomsnittliga människan i folkmängden är vad som ligger henne närmast. Och priser är det som slår hårdast. Det är viktigt att notera att det är exakt så folk ser på situationen, säger Juri Levada.

Undertecknad kan bara instämma i denna upplevelse. Jag är själv är aldrig rädd för att röra mig i Ryssland, och kanske kan detta lugna mina svenska vänner som oroar sig för att åka hit. Däremot är det lätt att oroa sig för ekonomin och för alla de ryssar som saknar pengar.