Ryska unga som fastar 40 dagar före påsk

I Ryssland älskar man kött. Varje lunch verkar innehålla kött i någon form. Det simmar alltid lite i soppan, kommer alltid in korv efter salladen, eller som kyckling eller fisk. Men nu i mars har det börjat serveras grönsaksmenyer på många populära kafeer. Det är en lättnad, eftersom normala luncher kan vara väldigt tunga.

Man berättar för mig att det är fastan som har börjat. På mitt jobb arbetar två ryssar, och båda avstår från kött nu, och flera av mina vänner också. Fastan infaller under en period på fyrtio dagar mellan Rysslands motsvarighet till fettisdagen (en vecka med pannkakor) och påsken som infaller kring den 1 maj i Ryssland i år.

Har kristendomen blivit populär i Ryssland ett och ett halvt decennium efter kommunismens fall? Eller handlar det om att folk går tillbaka till gamla traditioner? Jag frågade två av mina vänner varför de fastar.

Natasha är en universitetslärare i engelska i 25-årsåldern.

– Jag har fastat varje år de senaste fyra åren berättar hon, när jag skyndar mig att äta upp de blinier som jag har hade hoppats hinna bli klar med innan hon kom till kafeet.

– Det är för att förbereda mig för påsken, säger hon. Jag äter varken kött, fågel eller fisk. ”Du kommer att smälta bort”, säger min mamma som tjatar på mig att äta kött.

– Men det stämmer inte, jag går upp, eftersom jag äter mycket bovetegröt.

Hon berättar att hon lärde sig gå i kyrkan av sin före detta pojkvän. Han låg i lumpen i en avlägsen sibirisk stad. Rysk militärtjänst är hård och det är vanligt att de äldre soldaterna (farföräldrar kallas de för) trakasserar och slår de yngre. Expojkvännen, som är en snäll kille, tillbringade all sin fritid i en kyrka, och lät sig så småningom döpas av prästen där. Han berättade för Natasha och lärde henne hur man ska göra på gudstjänster, och vad olika saker där betyder.

– Många av mina vänner går också i kyrkan och fastar, och en av dem funderar på att bli nunna, berättar hon.

Lena är 23 år och arbetar som jurist. Hon berättar att hon har iakttagit fastan de senaste fem eller sex åren. Nu äter hon varken kött eller ägg under fyrtio dagar före påsk. De första åren tänkte hon mest på fastan som en diet.

Vid ett tillfälle när hon hade det jobbigt fick hon rådet att gå till Danilovskiklostret i Moskva och tala med munkarna. Därefter började hon lära sig mer om den ortodoxa kyrkan.

– Det är egentligen inte maten som är det viktiga när man fastar, berättar hon, utan att man avstår från något. Då stärker man sin vilja och sin andliga styrka. Men det är också många som bara fastar för att det är en modefluga.

Så här fromma samtal har man sällan med unga svenskar. Natasha och Lena säger att de ser att fler har börjat gå till kyrkan de senaste åren, särskilt unga människor. Om man inte har tillgång till siffror så är det svårt att säga om det verkligen är så. Man träffar ju också många genomsekulariserade människor i Moskva. Att människor blir intresserade av religion och traditioner efter det ateistiska Sovjetunionens fall kanske bara är naturligt.

– De unga vill alltid vara annorlunda än sina föräldrar, som Natasha sade till mig. Man ska inte heller glömma att den ortodoxa kyrkan hela tiden fanns kvar under sovjettiden, även om den var undanträngd.

I vart fall är det exotiskt, om man kommer från det avkristnade Sverige, att se fastemat på restauranger. Gott är det dessutom.

Denna text publicerades i tidningen Barometern -OT den 25 mars 2005 och publiceras här med tillstånd från tidningen. Alla rättigheter tillhör Barometern-OT