Ryska unga som fastar 40 dagar före påsk

I Ryssland älskar man kött. Varje lunch verkar innehålla kött i någon form. Det simmar alltid lite i soppan, kommer alltid in korv efter salladen, eller som kyckling eller fisk. Men nu i mars har det börjat serveras grönsaksmenyer på många populära kafeer. Det är en lättnad, eftersom normala luncher kan vara väldigt tunga.

Man berättar för mig att det är fastan som har börjat. På mitt jobb arbetar två ryssar, och båda avstår från kött nu, och flera av mina vänner också. Fastan infaller under en period på fyrtio dagar mellan Rysslands motsvarighet till fettisdagen (en vecka med pannkakor) och påsken som infaller kring den 1 maj i Ryssland i år.

Har kristendomen blivit populär i Ryssland ett och ett halvt decennium efter kommunismens fall? Eller handlar det om att folk går tillbaka till gamla traditioner? Jag frågade två av mina vänner varför de fastar.

Natasha är en universitetslärare i engelska i 25-årsåldern.

– Jag har fastat varje år de senaste fyra åren berättar hon, när jag skyndar mig att äta upp de blinier som jag har hade hoppats hinna bli klar med innan hon kom till kafeet.

– Det är för att förbereda mig för påsken, säger hon. Jag äter varken kött, fågel eller fisk. ”Du kommer att smälta bort”, säger min mamma som tjatar på mig att äta kött.

– Men det stämmer inte, jag går upp, eftersom jag äter mycket bovetegröt.

Hon berättar att hon lärde sig gå i kyrkan av sin före detta pojkvän. Han låg i lumpen i en avlägsen sibirisk stad. Rysk militärtjänst är hård och det är vanligt att de äldre soldaterna (farföräldrar kallas de för) trakasserar och slår de yngre. Expojkvännen, som är en snäll kille, tillbringade all sin fritid i en kyrka, och lät sig så småningom döpas av prästen där. Han berättade för Natasha och lärde henne hur man ska göra på gudstjänster, och vad olika saker där betyder.

– Många av mina vänner går också i kyrkan och fastar, och en av dem funderar på att bli nunna, berättar hon.

Lena är 23 år och arbetar som jurist. Hon berättar att hon har iakttagit fastan de senaste fem eller sex åren. Nu äter hon varken kött eller ägg under fyrtio dagar före påsk. De första åren tänkte hon mest på fastan som en diet.

Vid ett tillfälle när hon hade det jobbigt fick hon rådet att gå till Danilovskiklostret i Moskva och tala med munkarna. Därefter började hon lära sig mer om den ortodoxa kyrkan.

– Det är egentligen inte maten som är det viktiga när man fastar, berättar hon, utan att man avstår från något. Då stärker man sin vilja och sin andliga styrka. Men det är också många som bara fastar för att det är en modefluga.

Så här fromma samtal har man sällan med unga svenskar. Natasha och Lena säger att de ser att fler har börjat gå till kyrkan de senaste åren, särskilt unga människor. Om man inte har tillgång till siffror så är det svårt att säga om det verkligen är så. Man träffar ju också många genomsekulariserade människor i Moskva. Att människor blir intresserade av religion och traditioner efter det ateistiska Sovjetunionens fall kanske bara är naturligt.

– De unga vill alltid vara annorlunda än sina föräldrar, som Natasha sade till mig. Man ska inte heller glömma att den ortodoxa kyrkan hela tiden fanns kvar under sovjettiden, även om den var undanträngd.

I vart fall är det exotiskt, om man kommer från det avkristnade Sverige, att se fastemat på restauranger. Gott är det dessutom.

Denna text publicerades i tidningen Barometern -OT den 25 mars 2005 och publiceras här med tillstånd från tidningen. Alla rättigheter tillhör Barometern-OT

En natt i slutet av februari

tog jag några foton vid röda torget. Resultatet kan ni se här.

Nysnö på röda torget. Marken var alldeles vit.

Vasilijkatedralen.

Marskalk Zhukov i motljus. Han spelade en stor roll i det andra världskriget, och är här avbildad som vid segerparaden.

Utanför GUM, ett stort varuhus vid röda torget.

Sådana här bilar finns det många av.

En frusen hund.

Kulvert vid tunnelbanestationen Biblioteka Imena Lenina.

Några dagar senare hemma i förorten. Schukino.

Snökaos här också - men med 25 000 i snösvängen

Sneg idjot, "snön faller", heter det i en sång som går mycket på radion nu här i Moskva. Och det gör snön verkligen. I december och början av januari kröp kvicksilvret endast tveksamt ner under noll, men i slutet av januari blev det kallt, nästan 20 minusgrader, och en snöstorm kom in över Moskva.

Det blåste riktigt hårt från Sibirien, och om man vände ryggen mot vinden så kände man hur fräsch luften var. (Om man vände ansiktet mot vinden var det svårt att tänka på sådant.) Avgaserna från hundratusentals bilar blåste bort, och istället kom ren, god luft. Samtidig föll 30 centimeter snö på ett par dagar. Man fick vada genom höga drivor mitt inne i stan.

Om det finns något folk som kan hantera stora mängder snö och stark kyla, så bör det ju vara ryssar. De har alltid brukat resa norrut och österut för att grunda nya städer och utvinna naturresurser. Häromdagen talade jag med en man som kommer från Magadan, som ligger nästan så långt åt nordöst man kan komma i Ryssland, långt öster om Japan. Han berättade att det kan vara lite svårt att andas när det blir minus 40, men han var tvungen att gå ut eftersom de hade utedass. Det fick gå.

Ungefär 25 000 man mobiliserades för att röja bort snön de sista dagarna i januari. I ett par dagar stod män och skyfflade snö dygnet runt, eller spettade bort is från trottoarerna. Snön kördes ut från stan i stora tunga lastbilar som såg ut att komma från en annan tidsepok. På bara ett par dagar rensades gator och trottoarer inne i city från snö och sopades torra så att trafiken kunde flyta igen.

Vem är det då som arbetar med snöröjningen? Påfallande ofta ser de ut att komma från Centralasien. Jag har inte lyckats hitta några siffror. Men enligt alla man talar med lär det finnas ett par miljoner människor i Moskva från olika delar av före detta Sovjetunionen som bor i staden utan att vara registrerade. Att vara registrerad, eller skriven på sin hemadress, är viktigt i Ryssland, och redan korta vistelser och besök på andra orter kräver att man registrerar sig. Om man inte gör det kan man bli bötfälld, eller i värsta fall "hemskickad", vad nu det innebär för en enskild. De som bor här oregistrerade försörjer sig på alla upptänkliga lagliga och olagliga sätt, och många tar enkla påhugg som till exempel att röja snö. Och med den äran, snabbt och effektivt.

Det har snöat från och till i hela februari, som det sällan gör i Sydsverige utom just denna februari, efter vad mina släktingar berättar. Här i Moskva liksom i Sverige är klagomålen också desamma när röjningen fallerar. Man har till exempel låtit mycket is samlas på trottoarerna så att det har blivit väldigt halt.

I nästan hela februari har det varit kallt, och en del morgnar har haft en nästan osannolik rosa färg. Till helgen ska det bli kallt igen. Så om ni saknar riktiga vintrar, sådana som man minns från när man var liten, så kan ni åka hit till Moskva om ni tröttnar på våtsnön hemma. Den finns som sagt här också.

Erik Petersson

Denna text publicerades i tidningen Barometern -OT den 25 februari 2005 och publiceras här med tillstånd från tidningen. Alla rättigheter tillhör Barometern-OT.